Om mitt intresse för bangkoks shopping area

Jag vill inte att det uppstår missförstånd här. Jag känner att jag måste förtydliga det här med köpcenterna. Det är inte så att jag har blivit en köpgalen hysteriker, även om sånt kan hända. Det är inte att det är många fler affärer än hemma och mycket större, som är intressant. En helt annan kultur genomsyrar hela stadsbilden. Allt är mycket mer extremt. Allt är hysteriskt. Allting konkurrerar. Det är så mycket av allt att det är omöjligt att ta in. En modevisning med liveband försöker överrösta någon sort bilshow på våningen ovanför, samtidigt som det dånar techno ur en stereobutik bredvid. Det är cosplaytävlingar och smakprovningar, och varje gång är det några unga stylade thailändare (ibland med blekt hår eller med stora svarta utan-glas-brillor) som konstant pratar i gigantuella högtalare, och det är inte låg volym. Det är ständiga spektakel i staden, och folk flockas och köar och tjuter. Precis som på stadskampen och idol.