Horisonten har försvunnit ...

... i ett soldis. Båtarna seglar på ett stort himmelhav.

Mitt rum

Tydligen måndag

Om man äter väldigt mycket chili ska man veta att det kan leda till en ledsen mage dagen efter.














Jag kör sova-på-saltvattenhår-looken. Det är som att håret vill kompensera för att jag har klippt av mitt skägg. Kolla bara:






















Nedanför terassen här ligger stranden. Det är inte så mycket folk som steker där nu. I bukten utanför ligger dykbåtar och väntar men de flesta är ute på dyk. Då och då puttrar en longtail förbi (de puttrar bara på långt håll). Bokaffären har nog öppnat nu.

Kanske tar jag eftermiddagen på min skuggiga altan bland bananträd, grodor, krabbor och geckos. Den där krabban tror jag är en kokospalmskrabba. Den bor under mitt hus, och de klättrar upp för palmerna med sina långa ben och hämtar nötter. Eller nåt.

Khao Sok

Kolla kolla – det är jag!

Kvällspromenad

Regntunga skyar

Undervattensgöken

De här bilderna tog min dykkompis Therese. Ni kanske känner igen snorkeln på bilden.
På samma dyk såg vi också en Hawksbill turtle, som låg och softade och åt mjuka koraller!
Fiskarna på bilden är småbarracudor. Den där göken där uppe med vita maskar tror jag är ett bottenlöst hål som leder till stureplan.

Missödet i shark bay och skällande hundar

Häromdan promenerade jag länge över ön i stekande sol, hyrde snorkelutrusning, blev omringad och utskälld av en flock hundar som jag fick mota bort med min nyköpta bambupapperskorg,

Blubb

Jag har sett det coolaste. Idag när jag gjorde mitt första djupdyk (över 18 meter), så såg jag stora stim med fiskar som ryckte av och ann i vattnet. Plötsligt så började de bete sig konstigt, och alla stack synkroniserat åt olika håll. Mitt i stimmet ser jag en typ 3 meter stor marlin/svärdfisk som jagar, rusar efter stimmet, fångar en fisk som den slukar, och sticker iväg. Det var helt otroligt grymt. Vi fick inte se några hajar tyvärr, men det blir många fler dyk där. Senaste valhajen sågs där för någon vecka sen.

Och i kväll gjorde jag mitt första nattdyk. Det var också helt underbart. Det är inte helt mörkt men dunkelt, och alla har varsin ficklampa. Vi såg sting rays och giant barracuda som patrullerade revet. Det var inte alls läskigt utan alldeles lugnande med mörkret under vattnet. Blubb.

Kikki!

Pak Klong Talaat

En ensam fladdermus som jagar nära ytan, en bro över fladdermusland in till blomstermarknaden väster om china town. Kålhuvuden, rättikor och salladshuvuden ligger förpackade i 50-tal i stora plastpåsar på gatan, på flätade fat ligger sockertoppsberg med chilifrukter, det doftar av grönsaker och miljoner blommor. En mopedist kraschlandar in i ett berg av frigolitkartonger, och blir liggande en stund innan han kravlar sig upp ur röran. Så får de börja om att lasta upp allt igen. Några fladdermöss ansluter till den ensamme, och tillsammans scannar de av det stilla flytande vattnet i kanalen under bron där jag står och norpar ett och annat flygfä.

Runt omkring mig, längs med varända gata i det här området är det ivrig aktivitet. Folk som packar och rensar, binder buketter och skjuter fram stora lass med växter. Det är bland annat här som stadens restauranger köper sina grönsaker och blommor, tidig morgon eller sen kväll. När jag är där är det kväll och mörkt, och både växterna och jag trivs lite bättre än under solgasset.

Här säljs 50 rosor för 7 kronor, samma pris för en tjock knippe orkidéer. I Sverige måste vi köpa orkidéer i krukor. Här kan man köpa dem som snittblommor för några kronor.

Spektakel!

Sover inte fåglar

Det verkar inte så, för i trädgården utanför mitt senaste rum här i bangkok, så håller de på och tjuter, kackafonerar, prickar, kucklar, ylar och visslar hela nätterna. Jag kan höra att det är många olika arter. Det står ett stort mangoträd på gårdsplanen, och stora, gröna, omogna frukter hänger från långa stjälkar. Jag tror att fåglarna också gillar det där trädet. Kanske väntar de på att frukterna ska mogna för att kunna sluka litet söt mangosaft.

Två amerikaner i Bangkok

Två fina exempel på traditionell thai-arkitektur har jag fått mig till livs. Idag var jag på Jim Thompson House, som ligger längs en kanal kantad med lummig grönska och gamla traditionella, fallfärdiga hus. Jim Thompson var silkesentrepenör och designer och grundade ett välkänt silkesföretag. Han lät frakta sex stycken traditionella thailändska hus till en tomt i bangkok, och lät varje hus bilda ett rum i hans nya hem. Han blev mäkta omtalad för denna kulturgärning. Sen försvann han under en expedition i djungeln, och ingen har ett spår. Kort och gott.
Thailänsk arkitektur är helt ljuvlig. Huset byggs en våning upp på pålar, och omgärdas av trädäck i olika nivåer som vindlar sig genom tjockt grön vegetation, bambu och blommor, och myggor som man stänger ute med träluckor. Maten lagar man under huset och katten får hålla till i trädgården. Men det gör den gärna för där finns en och annan liten mus att hålla koll på.

Sent igår kväll tog jag skytrain långt bort åt öster till The Face Bar, http://www.facebars.com/bg/. Det är byggt enligt traditionellt thailändskt mönster, med trädäck, bambu och små pooler med guldfisk, karp och mal. Men man skulle helst inte sitta ute eftersom myggorna var ganska ivriga just då. Det känns också ganska thailändskt. I den dämpade belysningen satt det några få sällskap och sippade drinkar till svenska landsortspriser och housemusik.

Det här stället byggdes från grunden för fem år sedan. Helt enligt önskemålen från den amerikan som äger det. Som i en Bondfilm reste han sig ur skuggorna och hälsade mig välkommen, förklarade att han egentligen har dress code, men att han inte hade något emot att släppa in mig i mina short och sandaler. Så blev jag omhändertagen i baren, även om jag skulle föredragit att sitta ute med karparna i värmen och fukten. Då är en drink så mycket bättre än i en luftkonditionerad bar med loungehouse.

Det här stället är alldeles magiskt med trädgård, upplysta nischer och pooler. Och lyxigt. Oerhört skönt som kontrast till det stökiga och rökiga bangkok.

Småmunkar

Ett gäng småmunkar i ett tempel på väg till flodbåten var väldigt glada. De försvann in i en gränd där det luktade kiss och var mörkt. Jag gick åt ett annat håll.

Om mitt intresse för bangkoks shopping area

Jag vill inte att det uppstår missförstånd här. Jag känner att jag måste förtydliga det här med köpcenterna. Det är inte så att jag har blivit en köpgalen hysteriker, även om sånt kan hända. Det är inte att det är många fler affärer än hemma och mycket större, som är intressant. En helt annan kultur genomsyrar hela stadsbilden. Allt är mycket mer extremt. Allt är hysteriskt. Allting konkurrerar. Det är så mycket av allt att det är omöjligt att ta in. En modevisning med liveband försöker överrösta någon sort bilshow på våningen ovanför, samtidigt som det dånar techno ur en stereobutik bredvid. Det är cosplaytävlingar och smakprovningar, och varje gång är det några unga stylade thailändare (ibland med blekt hår eller med stora svarta utan-glas-brillor) som konstant pratar i gigantuella högtalare, och det är inte låg volym. Det är ständiga spektakel i staden, och folk flockas och köar och tjuter. Precis som på stadskampen och idol.